Stackars pälsar

Öppnade fönstret o höll i Curra, hon sniffade i sig den friska luften och blev helt till sig. Hon vill gå uut! Ibland känner jag mig som en dålig illerägare. Istället fortsätter jag med städningen och fixar så jag ska kunna göra lunchen åt grabbarna. Tänker att vi kan gå ut sen. Men jag har ju så svårt för att bara släppa det jag har att göra... Nu är planen att ta upp bajskorvar utanför lådan och skura rent där o fixa allt sånt..
Sen måste jag bleka håret och ta en dusch sen.
Och efter DET vill jag ta ut Curra o Totta!

Någonting som gör så man går ut sällan med dom är alla jäkla grannbarn som är ute heeela dagarna och gapar o skriker. Det gör illrarna rädd, särskilt Curry. Att vara tvungen att gå iväg långt för att slippa alla barn är inget kul för jag vill gå mer illrarna nära där vi bor för att kunna ta in dom hyffsat fort när dom är less på att vara ute osv.
Så vill man verkligen inte ha hela kvarterets barn efter sig för det är omöjligt att ha 2 illrar som vill gå åt olika håll och snurrar in mig med kopplet när man har tusen barn omkring sig som inte ser var dom sätter fötterna! Och skulle nån unge bli rädd finns risken att dom hoppar på en iller. Eller så kan en iller bita för att man omöjligt kan ha koll på situationen. Bläääää!
Önskar vi bodde nånstans nära en stor park med massa träd och så dit man kunde gå! Och slippa massa nyfikna ungar... Dom är den främsta anledningen att vi sällan går ut..